insikter

såhär mitt i natten för er andra dödliga...


har tidigare aldrig fattat det här med "höstdepressioner". har aldrig upplevt det själv, de senaste 7 åren har oktober alltid varit mitt i tävlingssäsongen, man har kommit igång helt efter sommaren, och regnar det har det alltid funnits ridhus. har alltid haft mina tävlingar som motivation ända tills säsongen tar slut mitt i december (iaf sen jag flyttade ner till skåne), i december får alla hästarna vila, det är jul osv, sen är det lugnt och lite trim som gäller i januari och i februari sätter det igång igen, med alla tävlingar och unghästarna ska tämjas, sen är det helt plötsligt vår igen. jag har liksom aldrig hunnit med det där med att deppa ur för att det är mörkt, tråkigt och ingenting att göra.

men nu. vad fan! jag går bara här och väntar på att tiden ska gå. men jag saknar fortfarande inte hästarna. bara tävlandet (dom kallar mig inte tävlingsmänniska för inget).

deprimerande är vad det är. och höst är det också.

alltså en höstdepression. jag trillade visst också dit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0