Well Goddamn

picture this: stockholm för 7 år sen, 5e januari klockan är halv 7 på morgonen och det är -27 grader. familjen sjöstedt kopplar på släpet, lastar ponnyerna och trotsar de halmeterhöga snövallarna på grusvägen över slätten och åker in till storstan på tävling. att åka 1½ timme till tävlingarna var standard, som längst åkte vi 2 ½ timme för en helt vanlig tävling, den gången åkte vi hemifrån kl 0430. hästarna går med 4 vinterbroddar hela vintern, inga lampor, inget ridhus.

nästa exempel: första gången jag körde bil själv efter jag hade fått mitt körkort. tar pappas cheva och försvinner ut i snöstormen mitt i natten. "-ta lite fart och håll i ratten så kommer du igenom snön" gick jättebra.

---

nutid i skåne: är det snö på vägen kan man räkna med att mer än halva starfältet har strukit sig. vid -15 är det svinkallt. att köra i mer än en timme för en tävling är vansinne. brodda gör man aldrig, är det för isigt på vägen ner till ridhuset en dag får hästarna stå, för nästa dag har det smält.

så fort det kommer lite snö eller blir minusgrader så lägger sig folk 20 under hast. gränsen och i mitten av vägen, oavsett om det är halt eller inte, och ändå lyckas dom köra av?!  och att köra om är ju inte att tala om, även om det är två filer, nä, då är det bättre att ligga lite extra nära bilen framför, så kanske den kör lite fortare ist.

antingen var vi inte kloka förr i tiden, eller så har vi bilvit riktiga tofflor allihopa.