Well Goddamn

funderade lite över den här så kallade "relationen" jag har med(till?) mina hästar när jag satt i bilen på väg hem från tävlingen igår. det kan nog liknas vid seklets värsta av och på förhållande. vissa dagar är det så roligt och givade att jag skulle kunna sitta och trimma en vecka i sträck. andra dagar, som igår, hade jag kunnat lämna hästarna på mcdonalds för att åka hem och sova istället för att sitta i bilen en timme till.

på-dagarna är så himla bra, men när av-dagarna leder med 9-1 så får det fan vara nog. om jag bara kunde vara en vuxen människa och komma på vad jag ska göra istället (en vettig utbildning kanske!?), och sälja de där tre finanskriserna jag har i stallet inom en vecka, så skulle allt ordna sig, nej det skulle det inte, jag vet också att det är en mening med att alla hamnar där de hamnar, men ett jobb med en riktig lön och regelbundna naprapatbesök som förmån hade varit skönt.

"se mitt stora problem är att mina problem är såpass små att dom knappt räknas som problem, men dom gör lika ont för det"

men jag ska väl vara glad, jag har jobb, jag behöver inte deala med 4 stämningar på samma gång, jag behöver inte sälja en gård på 50 ha mitt i krisen. vad klagar jag för?

fö kom jag hem till stallet 2300 igår. från en tävling. kul? var hemma 2350, fy satan så trött jag var.