too good not to happen
frågan är bara när. lördagskvällen blev hursomhelst avsevärt bättre än fredagen. först var vi på nån sorts teater föreställning som syster och x antal afrikaner var med i, det handlade om folkmorden i rwanda. väldigt djupt och estetiskt, något som vi utan kulturellt intellekt har svårt att förstå...
well, senare lyckades jag tvinga med stackars emelie på ytterligare en sväng till dansgalan, och tur var väl det, för där var både piff och puff och knoll och tott, dvs alla trevliga grabs, och några roliga tjejer. en trevlig kväll senare var emelie (motala var namnet för kvällen) på g hem, jag gick med henne ut, och då var min chans som bortblåst. totalt försvunnen, och ingen hade sett var den tog vägen??? men men, hittade några trevliga grabbs och sen begavs det hemåt ( eller, så var planen, men jag slutade i en obäddad säng i slottet ;) ).
MEN JAG FATTAR INTE!! kan nån förklara för mig hur fan man ska veta vad folk vill när signalerna är så totalt jävla schizofrena? är jag så hård att folk ger upp, eller varför lägger man en halv kväll på nåt som man bara lägger ner sen? eller gör man så bara för att man är för full för att orka anstränga sig? och det kommer ändå från nån som vet vad den ger sig in på. ÄR JAG FÖR DUM FÖR DET HÄR JÄVLA SPELET eller är jag bara alldeles för okomplicerad (just på den punkten iallafall) för att sitta och analysera och lägga upp strategier? jag orkar inte.
men som sagt, det är bara too good not to happen, och jag är inte den som ger sig i första taget. :P
