Well Goddamn

helgen. helt sinnessjuk tävlingsdag på söndagen. 9 starter med fem olika hästar, gick upp 04.45, kom hem 20.00. najs. resultatet var väl blandat, unghästarna var duktiga, medans de äldre hästarna får ta och skärpa till sig, lyfta på tassarna och ta lite placeringar, annars tröttnar jag snart.




 
                      lill- fia skötte sig hyfsat, trots koncentrations problemen.

sen vidare till nästa pucko, som jag inte hoppar högre klasser på för att han hoppar mig ur sadeln, som jag för att vara lite snäll mot skulle ut och galoppera på fältet idag. jo hej, så bra gick det, helt utan förvarning lägger han av tre rodeo bockar på 14 poäng av tio möjliga, gör en 90 graders sväng upp ,mot 90-vägen, lämnar mig i diket och springer hem. det är lite roligt det där när jag trillar av, jag hinner tänka så himla mycket på typ 15 sekunder:
- nej! inte gräsfläckar på dom ljusa byxorna!
- fan, inte mot vägen!
- bättre att landa i gräset än på vägen (my släpper taget, singlar genom luften)
(precis i landningen på huvud och bröstrygg) - shit foten sitter fast, vänd! ( my gör en halv mollbergare och vänder sig på mage så foten kommer loss ur stigbygeln)

reser mig upp ur diket, en snäll elektriker ( varför är det ALLTID elektriker?) stannar och ger mig tipset att:
- man ska inte hålla på med hästar, dom är farliga djur.  tack för den.

resultatet= en blodig tumme, halvt förlamad i axlar och nacke, en halvblå överarm, en mindre hjärnskakning...

det ÄR kul med hästar.