Well Goddamn

jag har ett problem. jag kan inte hantera tystnaden. jag kan inte ha det tyst runt omkring mig längre än typ en halvtimme. ipoden går ständigt på dagarna, radion är på i ridhuset, i stallet, skivor på högsta i bilen. jag stänger inte av ljudet förrän jag släcker lampan och stänger av tv:n på kvällen, och då somnar jag alltid direkt. issuet är att om inte musiken är på, så tänker jag för mycket på allt annat än just det jag håller på med, verkligen allt, analyserar allt möjligt från förr, okända minnen från vilda party kvällar poppar upp då och då, funderingar på hur det hade varit/ blivit om jag hade gjort si eller så istället. om jag nån gång inte somnar på direkten är det kört, då ligger jag vaken hela natten.

precis det här inträffade idag, när ipoden avled och laddaren satt i väggen hemma. idag blev slutsatsen den att om jag nånsin ska hitta en man att behålla, eller överhuvudtaget en man att behålla i en vecka (jag är rätt kräsen av mig) ska jag inte ens dricka mig salongsberusad när jag är ute. vad som händer med min hjärna efter tre glas är helt obegripligt, jag missar nämligen alla pick-up lines whatsoever!

- du ser vältränad ut.
- ja, jag boxas!, vet du förresten....

- har du hittat nån 10+ poängare ikväll då?
- ja, du sitter ju här *blink blink
- haha, men du hon därborta då?...

allt, even the most obvious försök till att få med mig hem slutar alltid med att jag bara viftar bort det, eftersom jag inte tänker på vad som sägs överhuvudtaget. detta resulterar alltid med ångest dagen efter när jag faktiskt funderar lite på vad som sas och hur uppenbart det egentligen var!    

enbart espressokaffe och en snus från och med nu, stay sharp!!