och då kommer känslan..

den smygande känslan....

paniken kommer krypande och jag hamnar i koma tills faran är över och minsta chans till fortsättning är borta. som alltid.
seriöst, wtf ska jag göra?

blir snart helt galen på mig själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0