Well Goddamn

jag och sis diskuterade gamla barndomsminnen när vi åt middag, sjukt kul, hon var en liten gris most of the time, och som det underbarn jag var, slog jag aldrig tillbaka, utom några få gånger, tex när jag drog undan tidningen som hon ställde sig på, för den skulle jag minnsan inte få ha, så hon fick ett sjukt stort ärr i tungan, för övrigt lurade jag henne att hoppa på mini ponnyn vi hade några gånger, behöver jag nämna att ponnyn inte var jätte road av mina hopplektioner? det var inte många gånger vi kom tillbaka till stallet efter en lektion utan avtrillningar.

för övrigt hade vi ett antal barnflickor (vi kaske var lite bortskämda trots allt?), varav en vi tyckte lite sämre om, hon var stor som ett hus, bullrig och brusig, nä, henne tyckte vi verkligen inte om, och tydligen så visade vi det också. uppenbarligen så har vi bytt roller nuförtiden, jag och sis, hon som var elak och arg är idag toffeln som kan börja snyfta för typ vad som, och jag som var tyst och snäll är den som är kall och hjärtlös och skrattar rått åt all sorts emotionellet tjafs. haha, be om ursäkt för att vi var elaka när vi var små? nädu, hon hade ett val, hon hade kunnat packa sina väskor och åka hem, gjorde hon inte det får hon skylla sig själv och bita i det sura äpplet.

lilla gumman