jag saknar min sune

som fan faktiskt, jo, jag är väldigt ledsen att han är borta, fast det inte syns, för skulle det synas skulle jag bara ligga i min säng och vara ledsen, och det går ju inte. så jag gör som alltid, tänker man inte på det, behöver man inte känna det. jag vet att han bara var en häst, men han var som min bästa kompis i tre år. min bästa kompis som jag till slut ville få utdömd. som jag inte ens sa ett ordentligt hejdå till för att jag inte klarade av det. fast han förtjänade det.

         

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0